Inte mycket

Ja ni mina vänner. Jag har inte så mycket att berätta just för tillfället. Inget roligt i alla fall.
 
Métisse fick gå in en sväng efter att jag fixat hennes fötter eftersom jag ändå höll på att mocka. Å jag måste ju säga det, den där lörvpösen alltså. Efter ett litet tag sticker det upp en mule som lägger sig på mellanväggen, där står hon och kikar en stund, sen murvlar hon omkring i spånet och kommer tillbaka heltäckt i spån.. Knäppgök.
 
När jag mockat klart satt jag mig en stund i boxen tillsammans med henne och vad gör hon då, jo då kommer hon och ställer sig och slickar mina händer en lång stund, jag som mediterade lite hade mina ögon stängda men när slickandet slutar så börjar det kittlas i ansiktet istället och när jag tjuvkikar lite med ett öga står hon med mulen alldeles ovanför mitt ansikte/axel med ögonen stängda och sover.
 
Ja så vart vill jag komma med detta. Jag vet inte egentligen för det går som inte att beskriva i ord, men när jag satt där och filosoferade så insåg jag att jag nog inte riktigt ser på le metspö som en häst. Eller som en ponny. Hon är mer som en liten.. ja jag vet inte, en lörvpös. 
 
Med Métisse är det inte som med de andra, jag kan stå och titta på när hon springer på ridbanan och känna att det räcker för dagen, jag kan gå ut och gå med henne, borsta, kratsa hovar, till och med att sitta upp och skritta i fem minuter är tillräckligt för att känna att dagen har blivit lite bättre. Det skulle inte spela någon roll om någon imorgon skulle säga till mig att hon inte skulle hålla för något annat än att gå och skrutta i hagen, då skulle jag bygga en hage i anslutning till mitt hus, lära henne gå ut på toan sen skulle hon få ligga på min vardagsrumsmatta och vräka sig så mycket hon vill.
 
Nä, nu har jag försökt att sammanfatta det här på fjorton olika vis och allt låter bara töntigt, det har ju varit thanksgiving in the usa så vi säger så här istället.
 
Tack för att världens finaste lörvpös är min, jag may not bli rik pengamässigt inom de närmsta 20 åren men vid närmare eftertanke spelar inte det så stor roll.
 
"..the best part of me was always you"
| |
Upp