I've heard it both ways

Kaoset som sker när man ska storgöra sig och fixa tårta.. Tillåt mig att stapla upp det i ett antal steg:

 

1. Idén till en tårta börjar ta form, ju mer man tänker på det desto bättre låter det. Till slut efter myket funderande är man övertygad om att man har kommit fram till nått som kommer bli kanon.

 

2. Glatt inhandlar man ingredienserna och känner mer än nånsin att resultatet kommer bli topnotch.

 

3. Första förberedelserna görs, än så länge går allt smärtfritt. Motivationen är fortfarande långt uppe på stegen.

 

4. Dags att börja vispa ihop fyllningar och täckmaterial. Här börjar motivationen sänkas något då man är väl medveten om att allt vispande kommer att ske för hand.

 

5. Vispning till förbannelse. Grädde och diverse annat skvätter överallt, kläder, möbler och golv.

 

6. Fortsätter att vispa. Armen börjar domna bort, motivationen har fått en rejäl dip och i ett försök att hålla humöret uppe påbörjas lite hackande av annat som ska vara på tårtan.

 

7. Första botten är klar, det endas som saknas nu är gräddfyllningen som fortfarande är för lös.

 

8. Armen har domnat bort och det enda som driver vispande är nu ren och skär tjurighet. När humöret går från dåligt till "låt mig lägga mig på golvet och grina"/ "kasta tallrikar i golvet" tar vi istället och öppnar en burk karamelliserad mjölk.

 

9. Inser att det inte alls var så lätt att öppna burken då den enda konservöppnaren jag har (inhandlad på IKEA) verkar vara nått slags rymdprojekt.

 

10. Blir ägd av en konservöppnare och tvingas gå till granne för att hämta en vanlig hederlig för att överhuvudtaget få upp burken. (Här innefattar vi även en cykeltur till stallet då jag av outgrundlig anledning tagit med nyckelknippan dit vid lunch, sagt åt mig själv att inte glömma den, självklart glömt den och därmed inte har någon nyckel till grannen)

 

11. Grädden är för lös

 

12. Konservburken öppnas och när man på riktigt funderar på att slänga grädden genom fönstret så blir den äntligen tillräckligt tjock.

 

13. Smetar på fyllningen, kastar på nästa botten och konstaterar att jomen det här blir nog bra.

 

14. Lägger på sista fyllningen och toppen och börjar inse att this doesn't look lovande.

 

15. Tårtan kräks ut det mesta av sin fyllning och liknar mer och mer lutande tornet i pisa. Som en sista desperat åtgärd kastas den in i kylskåpet.

 

16. Gläntar försiktigt på kylskåpet och möts inte av synen av en tårta utan mer en komplott. Inser att planen med täckningen kommer gå åt skogen och vill definitivt grina av tanken på att man vispat en hel burk grädde helt i onödan.

 

17. Kastar om i planerna och freestylar ihop nån slags täckning, gör ett sista halvhjärtat försök till dekoration med det som skulle vara täckmaterial för att kanske kunna dölja lite av det som skulle vart en tårta.

 

18. Kommer till insikt att det här med att jag får bra idéer om tillexempel tårtor och dylikt alltid slutar i kaos. Känns mer som ett tydligt tecken på att jag bara ska äta bakverk, inte tillverka dom. Det är ok för mig faktiskt.