I've heard it both ways

Ett år, 365 dagar, 8760 timmar. Något som den första januari alltid känns som en evighet men som i det stora hela inte är så lång tid after all. 

 

Det finns ett citat som lyder något i stil med att - om det inte spelar någon roll om fem år, lägg inte mer än fem minuter att tänka på det. Ganska klokt måste jag medge, även om jag kanske inte är den som följer det där slaviskt #tänkerförmycket. 

 

Anyhow. Min grundpoäng som jag som vanligt har lite långt till var att det faktiskt är rätt så underligt och underhållande att fundera på vart man var för ett år sedan, vad som hänt under tiden och vart man är nästa år vid samma tidpunkt. Lite filosofiska tankar sådär, inte trodde jag i oktober 2015 när jag gick på en promenad till Isojärvi att jag ett år senare skulle sitta sisådär 120 mil söderut med en arbetsroll jag inte trodde att jag skulle få chansen att prova på förrän på sin höjd låångt många år senare.

 

I början på 2014 satt jag i bilen på väg hem efter typ första veckan på mitt då nya jobb och tänkte för mig själv att ett år ger jag det, om jag känner likadant nu som då så åker jag hem, två år senare, inte alls med samma upgivna känsla som den där första gången, åkte jag vidare med massor av minnen och lämnade massvis med mil mellan personer som betyder väldigt mycket för mig för att ta chansen och skapa nya erfarenheter och minnen.

 

Dom där 365 dagarna som i januari känns som en evighet är inte så långa när man sätter det i perspektiv. Livet är som bra underligt ändå.