Men åh
Bara så ni vet vad jag pratar om, det är ett par halvhöga kängor med endast en hake längst upp, resten är öglor.
Nästan innan jag kommit utanför dörren, plask, så ligger jag där. Helvete tänker jag, att jag aldrig lär mig det här. I alla fall går jag bredbent vidare och ingen mer incident.
Sen när jag går hem hinner jag kanske fem meter, sen plask. Några väl valda ord går genom mitt huvud innan jag känner att mina fötter sitter ihop. Jaha tänkte jag där jag sitter, vad fan hände nu då. I mökret försöker jag känna vad som är fel med mina skor (kanske är dom förbannade, först två vänsterskor och nu det här..). Efter att jag har provat ta av mig skon och få lös mig ger jag upp och på något vis krånglar jag mig upp. Det blev lite för kallt nere i snön.
Då mitt famlande i mörkret inte gav utdelning gör jag det ända rätta och tar fram telefonen och försöker se vad i h-vete som har hänt då mina skor helt plötsligt verkar vara ihoplimmade.
Det visar sig alltså att en ögla lite längre ner på foton har hakat fast i den ena haken och helt enkelt vägrar att gå loss.
Vid det här laget kan jag säga att jag var mer än måttligt förbannad, men som tur för skon så valde den att på något vis lossna efter att jag slitit nog, annars hade inte den där hakjäveln suttit kvar speciellt mycket längre.
Förstår ni vilken pärs jag gått igenom här? Tur var väl det att alla ridskolebarn var inne i stallet annars hade jag lätt kunnat få ett utbrott på någon utvald som är lite för mycket som barn och hela tiden ska fråga hur det går.
