En trött vovve
Imorse skulle vi vara ute i skogen och spåra. Medan vi fick instruktioner satt hon och pep och gnällde lite men hon satt kvar bredvid mig fastän det var 6-7 hundar som också var med.
Första uppgiften var att vi skulle gå ungefär 50 meter, sen lägga oss ner, rulla lite helt enkelt ligga kvar i ungefär 30 sek för att skapa ett stort område med vittring. Sen skulle vi gå ungefär lika långt till och trycka ner händerna i marken några gånger, för att till slut gå en liten bit till och avsluta spåret med ett föremål. Ginzan tyckte ju att det var skitspännande att gå ut i skogen men jag trodde ju aldrig att hon skulle ens skulle visa intresse där jag hade gått, även om jag gjort det väldigt enkelt och i princip bara gått rakt fram i lätt terräng.
Dock började hon med att tycka att något annat var mycket mer intressant, när jag sen ledde in henne igen fortsatte hon lite slarvigt med att halvfölja mitt spår men for i lite lovar runt, hon brydde sig ingenting om där jag hade legat eller satt händerna, men sista biten på spåret satt hon faktiskt ner nosen och gick ordentligt en bit. På slutet hade jag lagt hennes lilla rävsvansleksak och när hon kom dit hajjade hon till och då var jag snabb på berömma och få henne att bli lite glad. Hon tyckte mest jag var konstig och jobbig som inte lät henne spåra vidare.
Nästa spår vi la skulle vara lite kortare och över en väg eller stig och en bit innan och en bit efter skulle vi lägga godisbitar i varje fotspår vi gick för att lära dom att vara noggranna när de möter en väg då vittringen ändras när det bli annan mark tex från skog till grus. Det spåret blev ganska kort och hon började att snusa omkring lite, sen tog hon mitt spår och jag såg på henne att hon hittade något annat som hon ville spåra men då jäklar fick hon lite vittring på en köttbulle och då blev hon väldigt noggran och det fortsatte hon med över vägen, dock samma sak på slutet där, rävsvansen var inte alls intressant utan hon ville ju fortsätta med att söka efter godis.
När vi var klar där så var det bara att ge sig iväg tillbaka till skolan och där fick hon ligga under min bänk och sova. Å hon var så duktig, det är ju inte direkt stort med plats och det var hundar vi bänkarna runt henne men ändå kunde hon var tyst och lugn och ligga och sova. Och som sagt, nu ligger hon och sover igen.
