I've heard it both ways

Livet är bra underligt.

 

Jag sökte ju till yrkesförarutbildningen förra året (egentligen x2) och fick besked om att jag inte kommit in utan var på reservplats 10. Jag vet ju att det brukar vara hårt tryck och väldigt få platser och insåg att det var nog kört på den fronten så jag gjorde helt enkelt en annan plan som inte innefattade utbildning just nu.

 

Förra veckan fick jag erbjudande om att få städa några timmar per dag på ett ställe i närheten och idag skulle jag vara med och kika för att se rutiner och grejer. Sagt och gjort, jag kom dit, fick en rundtur av arbetsgivaren som sedan for iväg på möte och jag skulle just träffa hon som har tjänsten idag. Då ringer min telefon. Jag tänker att det nog bara är en telefonförsäljare men när jag tittar på nummret ser jag att det börjar på 09 och genom mitt huvud flyger en tanke om att nä men det kan väl inte vara möjligt, men se det kunde det.

 

Det var alltså lilja som ringde och erbjöd mig en plats på utbildningen och ja, där stod jag och funderade på hur fan jag skulle göra, precis som jag trodde så sa hon att det aldrig brukar vara nån mer än typ 3 reserv som kommer in, men ja nu fick jag erbjudandet.

 

Efter många om och men och funderingar hit och dit, insåg jag att jag helt enkelt inte kunde vela mer så jag ringde och sa att jag ville ha platsen, det kändes lite som att om man får chansen från plats tio i listan så kanske man ska ta den.

 

Så jag sa helt enkelt tack och hej på jobbet som jag knappt börjat med än (århundradets kortaste anställning?) och åkte hem och försökte boka tid för läkarintyg för körkortstillstånd och grejs. Det gick inte så bra, inte så konstigt med tanke på att vi börjar på måndag..

Yes. Så kan det gå, jag som hatar att ta impulsbeslut verkar ha en förmåga att dra dom till sig om man säger så.

 

Nä nog funderat för dagen, nu ska jag se på lite tv istället.