Well well
I princip en vecka sen förra inlägget och jag börjar på riktigt fundera på vad jag har gjort om dagarna. Men jag kan nog kanske komma på det också. Om jag inte är helt ute och cyklar, vilket jag hoppas att jag inte är, så har mina dagar sett ut ungefär som följer
Klivit upp, käkat frukost, lekt tapetrivare/slipare/spacklare tills ljuset börjat försvinna, gått ut och tagit Métisse på en skrittrunda runt byn i halkan (som hon för övrigt inte haft något problem med, thumbs up för vinterdäck).
Ja så varför göra något annorlunda just idag tänkte jag. Började med att spackla det sista inne på väggen, sen fick jag lite assistans att ta bort golvlisterna och sen tog jag in metspöet, pälsade på henne med refluxes och skrittade iväg på våran vanliga runda. Den börjar nästan kännas som att vi kan gå den med förbundna ögon snart, i och för sig gör vi ju nästan det för innan vi är hemma så är det ju ganska mörkt, men ändå. Det är bra att rida ut när det är lite skumt, för allting som ser normalt ut i ljuset kan ju se mycket läskigare i mörkret och rider man bara när det är ljust får man (eller ja, snarare kan man få) en häst som inte törs vara ute själv i mörker.
Métisse har nemas problemas med det, inte för att vi brukar möta så mycket spännande på våra turer men man vet ju aldrig. En kväll började vi turen med att tre rådjur hoppade iväg mitt framför näsan på oss, sen när vi var på väg hem gick hon och spanade ut över en lägda och jag kände att hon liksom blåste upp sig lite, som när det är nått spännande, så jag förklarade för henne att i saker brukar se konstiga ut i mörkret och ju mer man stirrar på grejer desto konstigare blir det så istället för att gå och skrämma upp sig själv är det bättre att bara koncentrera sig på vägen liksom. Två sekunder efter att jag har lagt fram mitt resonemang springer det iväg två rådjur över lägdan. Ja jag fick ju lite fint be om ursäkt till tanten för hon hade ju faktiskt haft rätt, den där gången.
Ananrs då.. Jo vi har ju överlevt stormen Hilde. Inte för att jag märkte så mycket av den förutom att det blåste som satan när jag vaknade nån gång mitt i natten för att ha ihjäl en fluga, och sen hade ju självklart strömmen försvunnit så hela söndagen i princip var vi utan telefontäckning och el. Det gick ju hemskt fint i alla fall tycker jag. I lördags var vi upp och flyttade ut allting i lägenheten i Umeå. Det var ju rätt fort gjort ändå, i det stora hela var det inte så mycket grejer men det tar ju lite tid i alla fall. Nu är ännu ett kapitelt avslutat kan man säga.
Mm. För övrigt är det första advent nästa helg. Sjukt fort vad tiden flyger iväg.
