Hur man vet att man inte växt upp i stan
Jag har upptäckt att jag liksom inte är som de flesta umeåbor. Kanske inte så konstigt med tanke på att jag egentligen inte är umeåbo på riktigt så att säga. Jag är ju inte uppväxt som stadsbo och thank god for that (no offense ni stadsbor men jag trivs liksom med skog omkring mig).
I vilket fall så får ni här en liten lista på händelser som har fått mig att fundera både en och två gånger. I efterhand alltså och mest över mig själv liksom.
- När jag förra fredagen skulle vara lite social tittade jag snabbt på mina händer och insåg att mina naglar var lite skitiga (blir lätt så när man håller på med alstbilar och grejer), i samma veva såg jag det två veckor gamla nagellacket (som för övrigt mest var fläckar) och tänkte att ah jag ids inte skrubba bort oljan och skiten, men jag kan ju alltid ta bort nagellacket. Sagt och gjort, jag slängde fram nagellacksborttagaren och började gnugga, det gick väldigt segt då den är rätt dålig och med två lager lack, ett gult och ett rosa blev det ju inte lättare. Efter ett par naglar tänker jag tyst för mig själv, ah huvudsaken att jag får bort det rosa, lite gula fläckar i kanten på naglarna syns ju inte så mycket...
- En annan gång, för ett litet tag sedan var jag och duschade, hoppade ur duschen och i en morgonrock för ja det var ju kväll och jag hade inte planerat att gå någonstans, en stund senare kommer jag på att jag måste hämta en grej i bilen så jag tar helt enkelt på mig mina foppatofflor och traskar iväg till bilen och hämtar det jag ska. I morgonrock.
- Nu är väl det här inte en engångshändelse, men ändå, oftast sätter jag upp mitt hår mitt på huvudet i en liten knut när jag går och lägger mig, när jag sen kliver upp ids jag liksom inte släppa ut det utan istället går jag omkring med en vacker frisyr om dagarna. För att inte tala om vad jag brukar vandra omkring i när jag går mellan tvättstugan och lägenheten jag menar det är ju bara en korridor. Dagens tvättoutfit är långkallingar, morgonrock och ett par sockar till och med. Ibland får man ju lyxa på sig.
Japp. ibland är det bäst att inte bry sig så mycket om vad folk tycker. Lev livet liksom.
haha ååh fy så jag känner igen mej, huvudsaken man får bort de värsta av nagellacket resten nöts ju bort! och hur många gånger kutade jag inte nerför trappen i lägenheten för att slänga i en tvätt, först på vägen tillbaka som jag ba: jaha oj.. kanske inte så lämpligt att springa i mina nötta gamla rosa shorts med katter på och min sovtröja som va min äldsta brorsas tröja för länge länge sen.. samma visa när man ska på affärn för att handla mjölk eller nått sånt, kommer på på vägen hem att man kanske inte ser så fräsch ut!
tur vi inte verkar vara ensamma :p